NoraHagbergsexistens

oh ätstörning, min bitterljuva vän och samtidigt min värsta fiende.

jag hatar dig men också behöver mig

du förpestar mitt liv men samtidigt förkyller du det med din glans.

jag är din marionette och du styr mina trådar i en obarmhärtig dans.

 

jag frigör mig nu från ditt grepp

som du hållt om mig så länge nu.

jag vill tänka och andas fritt

och känna att mitt liv är just mitt.

 

att gilla min kropp och mitt väsen

och inte få panik så fort jag äter

kunna njuta av värme och kyla

det kan inte vara mycket begärt

att för en gångs skull hålla sitt liv och välmående kärt